Loopen

"Oftast känner jag mig bra, det går upp och ner" 

När det är ner nuförtiden (och förut oxå visserligen) hamnar jag i en loop av negativa tankar. Det börjar med nått och fortsätter som en nedåtgående spiral av negativitet, oro, ilska, ledsamhet och ångest. Mer och mer kommer in i tankarna, en enorm trötthet och orkeslöshet, känslan av att aldrig få nått gjort, tid och pengar som aldrig tycks räcka till, saker som borde tas tag i, relationer som inte är som de ska... Men mest av allt pappa. Allt slutar där, egentligen är allt annat bagateller som rycks med i virveln. Saker som nästan bara känns jobbiga just när jag kommer in i min loop. Men sorgen finns alltid där, som ett hål. Ett hål som fylls upp med sorg och ångest tills jag måste lätta på trycket och släppa ut det, då håller det ett tag, tills det fylls på igen. Ibland längre och ibland kortare tid.