Saknad

Fan vad jag saknar dig pappa.. Jag saknar att du bara finns där, din envishet, din humor, din kunskap, att kunna rådfråga och falla tillbaka på dig. Jag saknar att du hade koll på allt och att man kunde vara kvar i rollen av barn. Ibland saknar jag tiden vi var i en bubbla av chock och sorg. Vi grät, fixade, drack vin, pratade, grät, skrattade, och grät mer. Jag saknar att vara helt i det, att få hänge sig helt åt sina känslor och inte behöva bry dig om omvärlden så mycket.  Framförallt saknar jag dig, jag saknar hela din person, identitet och betydelse. 

<3 Kram Tilda